Stadsnätens passionerade lobbyist

STAFETTEN går vidare till till Mikael Ek, VD för Svenska Stadsnätsföreningen

 

Vi lägger ut med en brinnande fråga:

Är 5G ett alternativ eller ett komplement till fiberbaserad uppkoppling?

5G-frågan är extremt viktigt. Fiber och 5G kommer leva i symbios i den fortsatte utrullningen. Det säger jag utifrån perspektivet att 5G inte alls kommer att fungera utan en väl utbyggd fiberinfrastruktur. Eftersom 5G är en radioteknologi är den begränsat och i 5G är det meningen att man ska kunna surfa ännu snabbare på sin enhet. Det bygger på att radiomasterna blir betydligt tätare mellan varandra så att varje mast eller antenn kan erbjuda snabbare surf. Men det bygger även på att vardera masten är fiberansluten, och det innebär att fiber och 5G kommer leva i symbios i den fortsatte utrullningen.

5G kommer vara en teknologi som jobbar mycket mer i realitidslösningar, utan fördröjningar för att kunna användas i till exempel på autonoma fordon. Där är det jätteviktigt att masterna är fiberuppkopplade för att minska fördröjningseffekterna. Vi kommer fortfarande i väldigt stor utsträckning ha fiber hela vägen hem i lägenheterna men på rörlig fot kommer 5G att användas, medan försörjningen av masten kommer vara en kombination av fiber och 5G. Det innebär att vi framförallt kommer se uppgraderingar i fibernäten, men vi kommer också få se en förtätning av fiberinfrastrukturen framförallt i cityområdena för att möta behovet av 5G-funktionaliteten.

För övrigt har vi ett av världens bästa 4G-nät Idag, enligt alla mätningar och det har att göra med att operatörerna har kunnat hyra så mycket fiber till sina 4G-master som gör att vi har fantastisk bra kapacitet i 4G-näten.

Vad betyder de öppna näten?

Vi har fantastiskt fin bredbandsmarknad i Sverige. Hela fundamentet till det är stadsnäten som byggde fibernät och väldigt snabbt kom till insikt om att man inte själva skulle leverera slutkundstjänster utan istället öppna upp vår infrastruktur på olika värdenivåer som möjliggör för olika tjänsteleverantörer att erbjuda olika tjänster i konkurrens.

Stadsnäten har blivit en garant för lika behandling av en aktör, oaktat att det är ett litet lokalt företag eller om det är en stor nationell aktör som t ex Telia. De kan jämsides i stadsnäten slåss om kunderna på ett ganska jämlikt sätt. Det har gjort att vi har fått en hel industri av flera hundra olika typer av tjänsteleverantörer i stadsnäten. Nu har namnkunniga Bahnhof blivit ett flermiljardföretag som har vuxit tack vara stadsnäten. Lägg därtill ett gäng av regionala och kommunala företag som erbjuder konsumenttjänster till hushållet, samt paketerar molntjänster till det lokala näringslivet och levererar ganska avancerade it-tjänster. Det kan de göra därför att det finns en grundläggande fiberinfrastruktur.

Vad är det som gör de öppna näten så speciella?

Den öppna fibermarknaden är i stort sett unik om man tittar globalt. Den öppna svenska modellen innebär att i princip all fiberinfrastruktur finns för uthyrning. Vi har ett gemensamt system, en sorts tradingsystem för fiber, där nästan alla nätägare har lagt in sin fiberinfrastruktur tillsammans med vilka typer av produkter man erbjuder i det.

Det gör att operatörerna stundligen är inne i systemet och gör förfrågningar och systemet blir allt mer automatiserat. Man kan t ex göra en förfrågan om att koppla upp två adresser och se att det finns en standardiserad produkt så det bara är att klicka och beställa och sedan är det klart. Det ena navet är själva systemet, det andra navet är samarbetet - att vi har samlat hela branschen runt bordet och förhandlat fram grundläggande villkor och standarder som gör att användaren slipper handla från en mängd olika stadsnät. Så även om vi har ett stort antal små spelare på lokala eller regionala nätmarknader skapas det ändå en uniformitet att kunna erbjuda fiber på den marknaden.

Andra länder har många gångar enbart en enda stor nationell spelare, typiskt en tidigare tele- eller kabelmonopolist, som erbjuder att bygga ut fibern. I Europa just nu bygger många av 5G operatörer egna fiber till sina master. Jämförelsevis har vi det väl förspänd i Sverige, när det kommer till den fortsatta utrullningen av 5G.

Vilka är det ni samlat kring samma bord?

Vi har en förhandlingsroll i sammanhanget, med både representanter från stadsnätsidan och ett antal representanter från operatörssidan där man kommer överens om standardiserade villkor för servicenivåer, produktspecifikationer och liknande. Därför är det ganska lätt att beställa en fiberinfrastruktur från ett stadsnät oavsett var man befinner sig i Sverige. Man behöver inte ta de enskilda kontakterna som man annars skulle behöva göra med de många stadsnäten, vilka är 160 stycken i närmare 200 kommuner.

Vi värnar om stadsnäten och jobbar mycket med olika typer av standardiseringsfrågor för branschen. Robust fiber är ett annat sådant område där vi fått branschens förtroende att ta fram standardiserade lösningar.

Du nämner lobbying – hur mycket har ni varit med att driva?

Ett område vi driver är påverkan och lobbying. I det arbetet tar vi fram en otrolig mängd undersökningar och drar analyser och är ute och debatterar mycket i media. Vi har en stor insikt i marknaden och att vi kan dela upp det på lokala och regionala plan gör att skapas stort intresse i länsmedia att bevaka de här frågorna.

Frågorna vi främst driver är bredband och digitalisering. Cirka 80 procent av de inslag vi gör är för hela branschen. Sedan har vi särintressen gällande stadsnäten. Ett viktigt ämne är att ge stadsnäten rätt förutsättningar för att kunna fortsätta verka på marknaden. Där har vi varit drivande i att verka för ett undantag från lokaliseringsprincipen.

Vad innebär lokaliseringsprincipen?

Huvuddelen av stadsnäten är kommunalt ägda. Den lagstiftning vi har i Sverige säger att en kommunal verksamhet ska verka inom sin kommun. Men lägger du på en Sverigekarta och tittar på Sveriges 290 kommuner så framgår det tydligt att kommungränsen absolut inte är den optimala driftsgränsen när det gäller den typen av nätinfrastrukturverksamhet som man har i stadsnäten. Därför har andra sektorer såsom el och vatten, renhållning med vidare undantag där man tittar på vad som är det bästa för kommunerna.

Just nu är det en viktig fråga för oss att över tid kunna fortsätta med en bra kontinuitet, robusthet och driftsäkerhet i näten. Det kräver tillräckliga driftsvolymer och eftersom vi har många små kommuner i Sverige är det en utmaning. Då måste man kunna få fria händer att samverka över kommungränserna. Glädjande nog har regeringen under mars månad beslutat att starta en utredning kring dessa frågor och i slutet av 2021 kommer vi få se hur man kan formatera dessa villkor för stadsnäten. Ett undantag kommer att sänka kostnaderna för den fortsatta bredbandsutbyggnaden och snabba på möjligheten för fler medborgare att kunna delta i det snabbt framväxande digitala samhället.

Har digitaliseringsfrågorna hamnat i skymundan på senare tiden?

Vi måste skilja på digitaliserings- och bredbandsfrågan. Den senare frågan har ändå fått stor belysning under de senaste fem-sex åren och det tar vi åt oss lite från föreningens sida att vi har varit mycket ute och pratat om dessa frågor, framförallt på lokal nivå.

Många kommuner har ganska tydliga bredbandsmål i dagsläget. Det finns en god insikt i att dessa frågor är viktiga. På det nationella planet däremot, rikspolitiken, är det ett glapp. Jag tror det hänger ihop med att historiskt bestämde sig de politiska partierna tidigt att digitaliseringsfrågor är en marknadsfråga som man inte ska blanda sig i från politisk håll. Men i takt med att dessa frågor blivit en strategisk faktor och helt avgörande för samhällets utveckling är det ett bekymmer att de politiska partierna inte har hängt med i frågeställningen.

Varför är det inte en fråga för marknaden själva att reda ut?

Det finns ett glapp emellan vad kunderna är beredda att betala och hur mycket marknadens aktörer är beredda att betala för vad det kostar att bygga ut. Det glappet uppgår till 18–20 miljarder kronor i dagsläget. I nuläget att det bara cirka tio procent av de pengarna som finns säkrade i stödpengar fram till 2025. Gör inte regeringen något ytterligare så kommer vi inte att nå målen.

Även om de skulle peta in en massa pengar nu, så kommer vi inte att klara målet för det finns inte kapacitet att bygga ut på så kort tid eftersom det är svåra långsträckta geografiska områden. Om utbyggnadstakten skulle dröja ytterligare ett par år är det okej, det viktiga är att man fortsätter hålla i. Där kan vi konstatera att varken socialdemokratin eller några andra partier har tagit stafettpinnen och sagt att ”det här ska vi lösa”.

Pandemin det senaste året har i högsta grad visat på behovet av att vi alla har en snabb, robust, stabil uppkoppling för att kunna delta i samhället, oavsett om vi jobbar, är i utbildning eller i vården eller annat. Det borde verkligen ha fått politikerna att vakna!

På vilket sätt är digitaliseringsfrågan ett hot mot demokratin?

Traditionellt vinner man val på sjukvård, skola, omsorg och invandringsfrågor. Det är hittills inget politiskt parti som har vunnit ett val på att driva digitaliseringsfrågor. Så hur länge dröjer det innan digitaliseringsfrågan hamnar i politikernas rampljus? I dagsläget finns ingenting i de politiska partiprogrammen som beskriver hur de ser på digitaliseringen av samhället. De är helt på läktaren också när det gäller området sociala medier och hur de globala företagen såsom Facebook och Google tar makt och position. Politikerna förstår inte vad det handlar om och det känns inte som att de har en engagerad agenda i frågorna. Det är allvarligt utifrån den fart digitaliseringen har tagit i samhället framförallt det sista året.

Ytterst är det ett hot mot demokratin. I diktatoriska länder har man varit väldigt snabb att ta till sig det här och använda internet på ”fel” sätt där man stänger ute olika möjligheter för information eller stänger av internet när man har någon typ av oro inom landet. Om inte vi har kontroll över vår egen digitalisering riskerar Sverige att drabbas av fientliga tilltag eftersom vi har globala aktörer som styr innehåll och plattformar på olika sätt och vis.

Vad menar du med digitala A- och B-lag?

När vi undersökte marknadstendenser innan pandemin använde vi andra mått och försökte blicka framåt 5–10 år. Vi konstaterade att det kommer ske en viss utflyttning från stadskärnorna, därför att det digitala samhället gör att man kan verka oberoende av var man är.

Sedan kom pandemin och det som var tendenser blev realiteter och tog ett sjumilakliv på ett enda år. Det blir därför ännu mer tydligt vilka som är förlorarna. De små samhällen och bygder som idag inte kan erbjuda en bra uppkoppling är förlorade. Dit flyttar inte folk.

Hälften av landsbygden är fortfarande utan ett snabbt, robust bredband. Man lever kanske på en gammal kopparuppkoppling eller dålig mobilsignal eller liknande. Vi brukar tala om digitala A- och B-lag. De som bor längst ut är de som borde ha den bästa förbindelsen, för det är där de själva och samhället har mest att vinna på att ha en bra uppkoppling.

Var krockar det mellan marknadskrafterna och de politiska krafterna?

Som konsument har du en begränsad betalningsvilja eller förmåga. Oavsett om du är ett stadsnät eller en privat aktör som Telia eller IP Only så måste du få ihop din kostnad och ligga på plus på sista raden. Här är glappet på 18–20 miljarder kronor.

Skulle man från politiskt håll säkra detta över en period, skulle vi förmodligen ha en betydligt ljusare framtid för landsbygdskommunerna än vad som är fallet idag. Samhället idag saknar politisk styrning över välfärdsstrukturen såsom vård, skola, omsorg, idrott, och kultur.

Tycker du det behövs snabba politiska åtgärder för att sätta utbyggnad igång?

Ja! Det finns inga marknadskrafter som driver på för att bygga den nödvändiga fiberinfrastrukturen. Det behövs för att skapa förutsättningar för att hitta nya lösningar exempelvis autonoma transporter som kan ersätta dyra transporter på långa sträcker. Det är med en längre tidshorisont bra för miljön och även ur ett kostnadsperspektiv.

Om vi bygger fiberinfrastrukturen ändå ut i kapillärerna då ges vi förutsättningarna för att etablera 5G-näten som möjliggör en massa olika typer av digital styrning som t ex autonoma fordon. Näten är en samhällsinfrastruktur på lika fot med väg, järnväg, vatten eller sjöfart och staten bör ha ett helhetsgrepp även om man som idag har en mix av offentliga och privata aktörer.

Det saknas en tydlig styrning och en försörjning av sektorn som säkerställer att man kan överbygga glappet mellan vad man är beredd att betala och vad det finns behov utav. Staten borde medfinansiera eftersom samhället i stort kommer att ha nytta av investeringarna. Kommunerna allena är för ekonomiskt svaga och behöver den statliga backupen för att genomföra en utbyggnad. Ytterst finns det ingen förutom regering och stat som kan se till att detta händer. Ju längre vi skjuter på det, ju större blir glappet.

Vilka fler framtidsområden ser du?

IoT (Internet of Things) är ett sådant. Inte bara för övervakning och vård i hemmet utan vi kommer också kunna övervaka vattenledningar, elnät, lediga parkeringar och händelser i gatukorsningar. Möjligheterna är många.

På några års sikt kommer kommunerna vara den största samfällda brukaren av IoT-prylar för sin drift och förvaltning av den kommunala verksamheten. Men även om vi kan se att många stadsnät och aktörer är igång med sådana projekt händer det ingenting. Våra 290 kommuner har ett stort eget mandat och beslutanderätt vilket gör att vi kan ha kommuner som gör på 290 olika sätt. Utmaningen är att vi saknar departement och myndigheter som jobbar med scenarier och guidning och ger de riktlinjer som många av kommunerna efterfrågar för att kunna planera för de kommande åren.

Äldreomsorgen är ett område där man efterfrågar mycket mer tydlighet från Socialdepartementet. Här finns en stor förbättringspotential för departement och myndigheter i att backa upp kommunerna i deras digitaliseringsresa. Sveriges kommuner och regioner har en viktig roll, men det är ändå departementen som måste ta ansvar. Vad gäller tekniska lösningar och programvara finns det redan mycket sådant. Däremot saknas svar på frågorna om hur kommuner och regioner ska paketera tjänsterna och hur genomförandet kan ska på ett etiskt moraliskt bra sätt för tex de äldre. För politikerna är digitaliseringen som ett grått töcken, de inte begriper sig på.  

Vad har hållit tillbaka den tyska marknaden?

I Tyskland lider man av en stark monopolist – Deutsche Telekom, medan i Sverige har Telia, som tidigare monopolist, haft en liberal syn och accepterat konkurrensen, vilket gett Sverige en frontposition.

Generellt sett ger det också en bra lönsamhet. Trots vårt stora avlånga land till ytan och ganska få invånare så har vi en förhållandevis väl utbyggd fiberinfrastruktur och vi är bland de bästa länderna i Europa på den utbyggnaden. I Tyskland har endast några få procent av de tyska invånarna tillgång till fiber trots dess mindre yta och drygt 83 miljoner invånare.

I Sverige är vi uppe i 85 procent. Skillnaden är att i Tyskland har den gamla monopolisten lyckats hålla tillbaka marknaden under väldigt lång tid. Men nu är det på väg att förändras. Flera av våra medlemmar håller på att jobba med den tyska marknaden och den kommer att explodera på några års sikt. Men de ligger oerhört långt efter när man tittar på kundpriser, valfrihet hos konsumenterna och bara en sådan sak som att vi har Netflix och HBO, det vet tyskarna knappt vad det är.

Tyskarna är otroligt fokuserade på lagstiftning och reglering. Deutsche Telecom är ju den stora dominanten. Min upplevelse är att om våra stadsnät hade resonerat likadant på mitten av 1990-talet så hade inte vi heller kommit så långt idag. Att sätta igång och driva marknaden har varit en viktig faktor.

Är tjänstekonkurrens alltså en drivande faktor?

Man bygger inte med samma typ av tjänstekonkurrens i Tyskland som i Sverige. Nätägare upphandlar en tjänsteleverantör vilket gör att det inte blir någon konkurrens. Att man bygger bättre fibernät är ganska naturligt, självklart har det funnits förbättringar under de 20 år vi har byggt. Den aktiva utrustningen byts ut på kontinuerlig bas ungefär vart femte år, men den gamla svartfibern fungerar i mångt och mycket lika bra. Man får också ha respekt för att det tar tid att bygga.

Vi har en väldigt bra konkurrens i Sverige genom att stadsnäten var på plan och började erbjuda öppna nät. Genom det tvingade man faktiskt Telia till att öppna upp sin infrastruktur så att även Telia numera erbjuder öppen fiber som möjliggör för olika aktörer att hyra in sig. Det hade inte hänt utan stadsnätsmodellen. Så även om det finns endast en fiberinfrastruktur i backen, så finns det en bra tjänsteleverantörkonkurrens på den grundläggande fiberinfrastrukturen.

Vad skapade konkurrensen?

Mina branschkollegor i Europa är grymt avundsjuka på Sverige. Jag har fortfarande svårt att få andra att förstå fördelarna med att dela på infrastrukturen och att man kan samsas parallellt i en portal där det finns fler tjänsteleverantörer att välja på. Det är jättesvårt att beskriva hur en sådan dimension fungerar.

De tyska Stadswerken (de tyska energibolagen) som bygger sin fiberinfrastruktur upphandlar oftast en tjänsteleverantör och tycker med det att de har skapat konkurrens. För kunden finns det dock bara en att välja på. I det avseendet är Sverige unikt. Vi var tidigt ute. Pådrivande i början på 80-talet var hemPC-reformen där företag fick skattefördelar om man gav PC-datorer till sina anställda. Jonas Birgerson var också en viktig åskledare och förgrundsgestalt i slutet av 90-talet och myntade begreppet bredband. Det gav väldigt mycket energi till stadsnäten att fortsätta att bygga ut sin infrastruktur. Där vi är idag är det Jonas Birgersson sade skulle ta ett par år. Det tar oerhört lång tid att bygga ut! Det är komplicerat att plöja fiber i backen.

Hur ser efterfrågan i branschen ut under pandemin?

I all tragik och det negativa runt Corona så kan vi konstatera att det går väldigt bra för hela branschen. Man sitter hemma, man är allt mer beroende av att ha en bra uppkoppling. Personal måste surfa in på företagens servrar och företag och organisationer har insett att man behöver uppgradera sina anslutningar så även den sektorn har ökat. Generellt sett har hela branschen en rejält större efterfrågan på både snabbare bredband men också på nya typer av förbindelser som byggs ut i kölvattnet av pandemin.

Har näten stått pall under pandemin?

Beteendemönstret bland människor har ändrats dramatiskt, men i näten har det bara märkts som en krusning på vattenytan. I Tyskland får familjemedlemmar slottider – mellan 11–12 går det ena barnet i skolan digitalt och nästa timme kan mamma jobba digitalt och tredje timmen så kan andra barnet gå i skolan digitalt. Man kan inte alla gå i skolan eller jobba samtidigt.

Insikten hos många länders regeringar har ökat betydligt nu och EU har framförallt lyft upp två ämnen relaterade till pandemin. Det ena är digitaliseringen ”Gigabit society” och det andra är en grön miljö. Det kommer många stimulanspengar inom EU att handla om de kommande åren.

Vad ser du i kristallkulan?

Den offentliga digitaliseringen kommer bli dramatisk. Det finns så många möjligheter i kommunerna om de bara ges rätt lokala förutsättningar för att lyckas. Men med tanke på att vi har 290 kommuner som inte får tillräckligt stöd från olika departement och myndigheter kommer det bli en ganska stökig resa. Det kommer finnas ett stort mått av osäkerhet och insikt i konsekvenserna av olika typer av beslut.

När vi har tagit oss över den puckeln kommer en fantastisk tillväxtresa och på tio års sikt kommer vårt samhälle att ha förändrats i grunden. Då har vi en helt annan typ av välfärdsapparat och en individualisering i välfärdsutbudet. Det kommer vi troligen uppleva som en förbättring trots att självadministrationen kommer att öka. I vårt mjukvarusamhälle är det den enskilda som sätter sina default, som bestämmer hur den vill ha det. Därför handlar det också om folkbildning och att lära sig konsten att navigera i välfärdsutbudet. Det kommer behövas mycket coachning och vägledning för att alla ska kunna ta till sig de digitaliseringsmöjligheter vi kommer se de kommande åren.

Vad gjorde du själv på millennienatten?

Inför millennienatten printade jag ut en jädrans massa kritiska dokument på datorn. Så jag hade en rejäl bibba med dokument inför millennieskiftet om en dator skulle slås ut. Jag sparade ner på flera olika minnen. Men nyårsafton firade vi hos goda vänner i Växjö och ville bland annat titta på grymma fyrverkerier trodde vi, men det var världens dimma den kvällen så det gick inte så bra, haha.

 

Stafetten går vidare till Stephan Albers i Breko med frågan:

I Sverige har vi ”fiberfeber” sedan flera år där både hushåll och företag har en stark efterfrågan på fiberanslutning. Vad ser du som den enskilt viktigaste insatsen för att skapa en motsvarande efterfrågan i Tyskland?