Teknikexperten om fiberutbyggnaden

Sverige har kört in i en återvändsgränd

Patrik Fältström alias ”paf”, teknik och säkerhetsskyddschef på Netnod, har varit med så länge vi har haft ett internet i Sverige. Hans meritlista är gigantiskt lång och hans kunskap och erfarenhet efterfrågas av en rad organisationer, myndigheter, FN, råd, regeringar och medier. Han har varit involverad i DNS och säkerhetsfrågor sedan 1985. Vi frågade honom varför han tycker att Sverige håller på att hamna på den digitala efterkälken?

Håller du med om att Sverige var tidigt ute med fiberutbyggnad i Europa?

”Ja det var vi. Men för oss som nation har det inte betytt sådär jättemycket. Att vi gjorde det tidigt gör att vi fortfarande tror att vi är bra på fiberutbyggnad, men det slutade vi vara väldigt fort.”

 Vad hände?

”Den fiber som grävdes ner blev inte tillgänglig. Det gjordes stora investeringar som inte nådde hela vägen. Vi är inte så bra som vi skulle kunna vara. Vi låg först, nu ligger vi sist i OECD:s ranking och vi ligger jättelångt ner på i stort sett all ranking nu.

I Tyskland bygger de nu betydligt bättre fiber. Det har inte att göra med själva fiberutbyggnaden, utan på kvalitén på det som rullas ut. Det hjälper inte att räkna antal anslutna hushåll. Problemet med fiber är att den inte är tillgänglig för de som är intresserade. Fiber grävs ner av ett företag och det är bara det företaget som använder den.

Mina analyser säger att marknadsekonomiskt har vi inte använt pengar på så effektivt sätt. Det är affärsmodellerna det är fel på. I de öppna stadsnäten är det bara en aktör som hyr och ofta är det den spelaren som lade ner fibern. Då blir produktionskostnaden för hög för näten är alldeles för små. Om du inte har jättemånga kunder så kan du inte driva nätet ekonomiskt. Jämfört med tidigare år är det inte längre mycket fiberutbyggnad i Sverige. Grossister som säljer fiber till de som gräver ner fiber säljer nästan ingenting i Sverige längre, jämfört med tidigare. Det är i England och Tyskland det byggs på rätt sätt nu. Vi kan naturligtvis vara glada och klappa oss på ryggen över hur många som har fått internetaccess via fiber, men jag är orolig vi har kört in i en återvändsgränd och därifrån är det alltid svårt att ta sig ur.”

Vad tycker du bör göras?

”Jag tror små kommunikationsoperatörer lägger ner sitt aktiva nät eller säljer det till någon så vi får konsolidering. Därnäst börjar man hyra ut fiber till alla. Med konkurrens vad gäller aktiveringen av fibern och konsolidering till större nät kan vi uppnå ekonomi på de mindre aktiva näten. Men åt andra sidan ser inte jag hur det skulle gå till eftersom det skulle störa dagens affärsmodeller för mycket, så jag har inget bra svar på den frågan. Så visst var det bra att Sverige var först med fiberutbyggnad, å andra sidan betyder det att många inte tänkte till i början.”

 Vad menar du med att gå från stuprör till lasagne?

”Internet består av många lager i värdekedjan och i internetarkitekturen bör lagren i värdekedjan vara så oberoende av varandra som möjligt. Det är ofta det som folk gör fel – om och om igen. I ett första understa lager finns fiber. Att lysa i fiber är ett annat lager, att skicka IP-paket, som internetaccess, är ett tredje lager, applikationsnivån är ett fjärde lager. Det finns för mycket beroenden mellan dessa lager idag, både tekniskt och affärsmässigt.

Ingenjörsvetenskapsakademin, hade ett projekt där jag var delaktig i att på ett akademiskt sätt titta på internets olika lager. Det finns hur många exempel som helst där man har byggt i stuprör. Akademin kom fram till att vi bör gå från stuprör till lasagne. Digitalisering innebär inte en teknisk transformation utan det är en transformation av organisationer och framför allt processer på det sätt man kan tack vare digitala verktyg. Man måste jobba på ett helt annat sätt när man har horisontella lager. Det är det folk har misslyckats med. Om och om igen kommer man tillbaka till att förklara och hjälpa folk att arbeta i en lasagne-modell istället för i stuprör. Man får sämre effektivisering och säkerhet om man skapar stuprör. Att bygga affärsmodeller för stuprör ger kortsiktigt bra ekonomi och för enstaka organisationer ser det affärsmässigt jättebra ut. Men för SAMHÄLLET är det inte bra. Det finns ett motsatsförhållande mellan affärsmässiga kortsiktiga analyser och analysen som samhället gör. Det stämmer inte alltid överens. Om vi tar vaccin som ett exempel. Ska vi våga eller inte? Det finns individer som tycker att ”jag törs inte vaccinera mig för jag vet inte vad risken är”. Men för SAMHÄLLET är det i ett långsiktigt perspektiv glasklart att alla ska vaccinera sig.”

Ska staten gå in och bestämma?

”På applikationsnivå nej, staten ska inte bestämma utan folk måste börja inse det själva. Tydligen accepterar konsumenterna att de antingen måste använda Google Meet eller Zoom för en videokonferens. Men om den ena använder Google Meet och motparten vill använda Zoom så kan de inte kommunicera. Det är ett exempel på två stuprör. Den problematiken kan vi bara lösa med marknadsekonomiska medel, som att köparen kräver att tjänster ska vara kompatibla och då måste stora köpare såsom kommuner och stater ställa krav. Om de exempelvis vill köpa ett videokonferenssystem kan de kräva att det måste funka med alla andra videokonferenssystem. Eftersom vi lever i en marknadsekonomi gör företagen inget som de inte får betalt för. Om det är en högre kostnad för företagen kortsiktigt att bygga lasagne måste det finnas någon som är beredd att betala för det. Trots denna marknadsmässiga utveckling har det ändå gjort att vi har fått den utbyggnad som vi de facto har, så helt illa är det inte.”

Du säger att den tyska marknaden bygger klokare. Varför?

”Jag ser är att i Sverige var vi initialt bättre än Tyskland för att vi valde att gräva ner fiber medan Tyskland lät Deutsche Telecom fortsätta ha sitt monopol. Men när vi började i Sverige så gjorde vi det på ett sätt som kanske inte var helt optimalt på lång sikt. I Tyskland däremot tog det mycket längre tid, men till slut började de olika städerna att göra revolt och eftersom de började mycket senare så slapp de göra fel och bygger idag bättre än i Sverige.

Hur ser du på internetsäkerhet?

”Problemet med internetsäkerhet har vi på tjänstesidan. Folk gör fortfarande fel och det beror på att det är så pass enkelt att designa, utveckla eller implementera tjänster. Jag tror vi kommer att få se fler problem, inte för att tjänster blir sämre utan för att flera tjänster idag är exponerade på internet. Ökningen i incidenter beror troligen på ökningen av antalet tjänster man kommer åt på nätet. Så i procentuella tal är det inte så mycket värre. Naturligtvis är det ytterst allvarligt att sådant som faktiskt är skyddsvärt utsätts. Trots organisationers risk- och sårbarhetsanalys finns det svagheter, det såg vi till exempel på incidenterna med 1177 och Transportstyrelsen. Det är jättemärkligt eftersom det är självklart att en risk- och sårbarhetsanalys måste innehålla internetrelaterade frågeställningar och det gör den uppenbarligen inte tillräckligt ofta. Det är jag väldigt oroad över.”

Kommer internet att förändras och på vilket sätt?

”Jag tycker mig inte se några tecken på att internet förändras. Det som ändras däremot, är slutanvändarnas uppfattning om vad internet är.  För mig och andra som jobbar med det som är internet, har inte nätet förändrats. Både jag på Netnod och Waystream jobbar med internet, det vill säga att flytta IT-paket, medan användaren tror att internet är lika med att använda Facebook eller någon annan typ av social media. Där har det uppstått silos där du lever i ditt verktyg, du väljer att använda Facebook och ingen annan leverantör. Gemene man tror att tjänsterna på internet ÄR internet. Det är alltså perceptionen av vad som är internet, som förändras, inte internet i sig.”

Borde vi ha en IT-haverikommission?

”Vi har nu en lag på att IT-relaterade incidenter ska rapporteras till myndigheterna. Däremot har vi inte krav på att den som tar emot informationen faktiskt ska göra något vettigt med den. Det borde finnas någon typ av incitament. Som samhälle tvingas vi till att ha dyra processer för att informationen ska samlas in, men vi får tyvärr inte så mycket tillbaka för det. Vi rapporterar in för att vi måste, inte för att vi vill eller för att vi ser en nytta med det. Det är ett problem. Det är som med polisanmälningar. Folk drar sig för att anmäla då det ofta ingenting händer. Incitamentet försvinner. Om folk hade sett en nytta med att rapportera internetincidenter hade de gjort det utan att behöva en tvingande lagstiftning.

Vad tycker du var det mest intressanta som hände i Sverige kring millennieskiftet?

”Det var att det inte hände något!”

Kan du säga något positivt om framtiden?

”Det finns en oro hos de som tycker att internet ska fortsätta vara ”permissionless innovation” med konkurrens och marknadsekonomi som ska leda till hög kvalitet och lägre priser. Det är ett problem att ett hushåll, en fastighet, som gör en så pass stor investering som att gräva ner fiber som ska fungera under många år, inte erbjuds konkurrens. Här sätts marknadsekonomin ur spel. Det är allvarligt eftersom det är den kontrollmekanismen vi har i Sverige. Vi tror på konsumenträtt och vi har gjort massvis med lagstiftning som tvingar företag att vara öppna med vilka produkter de säljer så att konsumenten har ett val och kan byta leverantör. Men när det kommer till att välja leverantör av bredband finns ingen konkurrens eller val. Antingen är man fast i Telia eller fast i IP Only, eller fast i ett stadsnät, beroende på var man bor. Om marknadsekonomin är satt ur spel, då har vi bara tillsyn kvar. Det är därför lagstiftarna och tillsynsmyndigheterna inte vet vad de ska göra.”  

Men kom igen nu, något positivt om nätet måste du kunna säga?

”Det positiva är att vi har så många i Sverige som får internet via fiber, på så vis har vi lyckats.

Än så länge går det att göra det vi kallar ”permissionless innovation,” det vill säga allas rätt till att uppfinna utan att be telebolaget om lov. Majoriteten av länder tycker att det är bra. Denna grundinställning är det som är själva nyckeln till vad internet ÄR.”

 

Not Se: ”Digitalisering för ökad konkurrenskraft”.

Stafetten fråga:

Anne-Marie Eklund Löwinder refererar till en artikel som Microsoft har skrivit där Microsoft anser att Genèvekonventionerna inte täcker IT- och cyberområdet. De tycker det behövs den typen av dokument. Vad anser du om den typen av dokument?

På det svarar Patrik Fältström:

”Jag är pessimist vad gäller nya bindande dokument. Jag tror inte det hjälper för då kommer vi fortfarande sitta och träla om hur vi ska tolka dem. Däremot tror jag att vi måste komma överens om hur vi ska implementera dokumenten. Det som kan hjälpa är att prata om just sådana som de icke-bindande delarna av Tallinnmanualen, eller att det skrivs en best-practice över hur man ska tolka konventionerna i en cybervärld. Det finns många fiberägare, många operatörer och många andra spelare som håller på med internet och det är väldigt bra att prata tolkning av existerande dokument medan man är vänner. För när det väl smäller så har man inte tid att sitta och diskutera tolkning. Om vi jobbar med den typen av överenskommelser om hur vi ska tolka existerande bindande dokument, så behöver inte det bindande dokumentet vara så explicit att det ska tolka just internet. Det är därför jag tror att de redan väletablerade Genèvekonventionerna räcker.”

Patrik Fälström lämnar STAFETTEN vidare till Fredrik Nyman, produktchef Waystream med frågan:

”Många har fiber till sina hem, men långt ifrån alla. Kan någon göra något för att drastiskt (igen) öka utbyggnadstakten? Eller ska vi "bara" vänta på att utbyggnaden blir klar så småningom? Om det finns någon som kan göra något, vem ska det vara och vad ska de göra?”

Läs Fredrik Nymans svar i nästa artikel.

#Waystream#FTTH#Bredband#I#SSNF#Stafetten

Vill du veta mer om hur Waystreams produkter optimerar nätet? Läs mer på www.waystream.com